(Dutch pronunciation:c. 1525 - 9 September 1569) was a Flemish Renaissance painter and printmaker known for his landscapes and peasant scenes (Genre Painting). He is sometimes referred to as "Peasant Bruegel" to distinguish him from other members of the Brueghel dynasty, but is also the one generally meant when the context does not make clear which "Bruegel" is being referred to. From 1559 he dropped the 'h' from his name and started signing his paintings as Bruegel.
There are records that he was born in Breda, Netherlands, but it is uncertain whether the Dutch town of Breda or the Belgian town of Bree, called Breda in Latin, is meant. He was an apprentice of Pieter Coecke van Aelst, whose daughter Mayken he later married. He spent some time in France and Italy, and then went to Antwerp, where in 1551 he was accepted as a master in the painter's guild. He traveled to Italy soon after, and then returned to Antwerp before settling in Brussels permanently 10 years later. He received the nickname 'Peasant Bruegel' or 'Bruegel the Peasant' for his alleged practice of dressing up like a peasant in order to mingle at weddings and other celebrations, thereby gaining inspiration and authentic details for his genre paintings. He died in Brussels on 9 September 1569 and was buried in the Kapellekerk. He was the father of Pieter Brueghel the Younger and Jan Brueghel the Elder. Both became painters, but as they were very young children when their father died, it is believed neither received any training from him. Related Paintings of Pieter Bruegel the Elder :. | The Corn Harvest | Children's Games | Dulle Griet | Christ Carrying the Cross | Netherlandish Proverbs | Related Artists:
georg von rosenJohan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Antonio CanovaItalian Neoclassical Sculptor, 1757-1822
Italian sculptor, painter, draughtsman and architect. He was the most innovative and widely acclaimed sculptor of NEO-CLASSICISM. His development during the 1780s of a new style of revolutionary severity and idealistic purity led many of his contemporaries to prefer his ideal sculptures to such previously universally admired Antique statues as the Medici Venus and the Farnese Hercules, thus greatly increasing the prestige of 'modern' sculpture. He was also much in demand as a portrait sculptor.
Albani FrancescoItalian Baroque Era Painter, 1578-1660
Italian painter and draughtsman. He was a distinguished artist of the Bolognese school, deeply influenced by Annibale Carracci's classicism, who worked in Rome as well as Bologna, painting altarpieces, frescoes and and cabinet pictures. His fame rests on his idyllic landscapes and small mythological pictures,